November

I morse, på väg till torsdagsschacket sveptes jag in i en kraftig snöby. Snö, blåst och skumrask i november. Ändå gick jag med lätta steg. I går var det nämligen dans på NSW ( Nackswinget, ingen brottarklubb ! ) och det förnekar sig sällan : livskänslan höjs, den lätta euforin sitter i ett tag. En särskild fröjd kom genom att jag fick dansa med E och det var alldeles för länge sen. I dansvärlden har jag några sådana vänner. Vi ses ibland, dansar och växlar några ord och leenden. Det känns bekant och hemvant även om man inte umgås. Med E utväxlar vi lite blogghälsningar då och då.

Livet känns mycket rikare med sådana " fellow travelers ". Nu borrar vi oss djupare in i kylan och mörkret. Fjärran de solvarma stenarna och stackmolnens Rorschachtest. Det gäller att inte glömma.

Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.