Prövar bara om det går att skriva i bloggen igen. Hittade inte ingången s.a.s. Få se om det kan bli någon fortsättning eller om det får bli snuttiga fejan i stället och samsas med söta kattungar och semesterbilder...

Ja, nu går 2011 mot sitt slut och inte har det blivit många inlägg. Det har varit ett gott år trots några falska alarm från kroppen. Och trots att artrosen sakta värker lite mer. Så länge jag kan dansa tänker jag hålla ortopederna, med sina knivar och sågar, borta. Mitt återbesök hos den teoretiska filosofin i höst var kul och jag klarade i alla fall full pott på kunskapsteoritentan, så seniet har inte helt satt in däruppe. Någon C-uppsats satsar jag däremot inte på : jag vill bestämma mina dagars agenda själv och studiepojängerna behöver jag inte, gudskelov.
Jag slutar året med följande fundering: utan intentionalitet vore vi en samling zombies. Intentionalitet är allt.

Februaridag

Efter att ha pantat petflaskor med lyckat resultat, ute på gatan : stora, långsamma flingor

På väg hem från mötet lyste månen, stor och blek över sudret. Solen hade ännu inte gått ned. Långa skuggor.
I lördags begravdes K i Sundre kyrka. Kraftfull försommardag och inne i kyrkan myllrade de medeltida väggmålningarna. Var inte rädd.
I dag har jag köpt ny laptop, en quad...

Hela tiden denna vacklan: kontroll och lämna över, kontroll och lämna över.

Decemberglimt

I dag var jag ute i den disiga decemberdagen. Eftermiddag. Snabbt föll mörkret och duggregnet höll i. Men Stenbecks julgran var tänd på Skeppsbron och adventsstakarna lös i fönstren. Så det finns hopp.

Nu har jag vunnit min klass i seniorschackklubben och går upp i högsta gubbklassen i vår. Då börjar det bli uppfordrande. Motståndet hårdnar och jag kanske känner mig pressad att preparera spelöppningar. Hu. Det kan bli lätt att tappa spelglädjen.

Icke så i dansen. I varje fall mycket mera sällan känslan av att behöva prestera. Ren glädje kort sagt, med rätta partners. En stund utanför tidens obevekliga ström.

Andrum i december innan skinkorna rullar omkull oss...

November

I morse, på väg till torsdagsschacket sveptes jag in i en kraftig snöby. Snö, blåst och skumrask i november. Ändå gick jag med lätta steg. I går var det nämligen dans på NSW ( Nackswinget, ingen brottarklubb ! ) och det förnekar sig sällan : livskänslan höjs, den lätta euforin sitter i ett tag. En särskild fröjd kom genom att jag fick dansa med E och det var alldeles för länge sen. I dansvärlden har jag några sådana vänner. Vi ses ibland, dansar och växlar några ord och leenden. Det känns bekant och hemvant även om man inte umgås. Med E utväxlar vi lite blogghälsningar då och då.

Livet känns mycket rikare med sådana " fellow travelers ". Nu borrar vi oss djupare in i kylan och mörkret. Fjärran de solvarma stenarna och stackmolnens Rorschachtest. Det gäller att inte glömma.

Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Gotlandiana mm.

Flyttfågelssträcken stannar till lite kort här på Gotland. Det är fågelrikt just nu. Här nere komer jag ofta ner till havet och kan stå länge och betrakta det. Hur det slår in, skummar och sjunker undan ,slår in, skummar och sjunker undan. Mare meditatio.

Men ibland betraktar jag synranden bortom vilken Estland och Lettland ligger. Därifrån kom de, båtarna med våra flyktingar i tiotusental hösten 1944. Undan den terror som röda armén spred. De urskillningslösa morden, våldtäkterna, byarna som sattes i brand. Det som Moskva kallade "befrielsen från fascisterna". Dock, i två-tre dagar vajade den estniska fanan på Långe Herman i Tallinn. Under Otto Tiefs, korta, men folkrättsligt så viktiga regeringstid. Genom dess efemära existens var det lättare att hävda att Estland varit ockuperat 1940-1990 och att det Estland som etablerades som självständig stat var en fortsättning på Estland från 1939 !

Ytterligare en detalj. Det är föga känt att de båtar som de baltiska flyktingarna kom i :fiskebåtar mestadels, men också andra privatägda flytetyg, samtliga utlämnades på begäran av Moskva till Sovjetunionen. Detta efter att de i många fall reparerats på varv på Gotland. Rysk militär marscherade i Slite och kontrollerade . Och, om jag inte missminner mig avgick landsfiskalen i protest.

Nu vill Ryssland dra en gasledning i havet utanför Gotland. För att tillvarata sin säkerhet och sina intressen kan väl en rysk truppförläggning i Slite tänkas nu med ? I varje fall finns ingen svensk militär på ön som kan förhindra det...

Men löven lyser mer om mer gula och en envis vind blåser från havet. Jag skall läsa Tranströmers " Östersjöar" tror jag, han uttrycker ju så mycket om detta hav. Det nöter och nöter på raukarna som löses upp i vattnet. Ett berg löses upp och vaggas i djupens inre.