Gotländsk sommarnatt

Så blev det Gotland till slut, efter ovisshet in i det sista. Ett positivt ( = det var inget) läkarbesked till en mig närstående på måndag avgjorde, så nu är vi här igen. Och jag sitter i sommarnatten med ett urlångsamt modem och njuter av livet. De där ödesmättade ögonblicken får det enkla, vardagliga livet att framstå som så oehört dyrbart och bra.

Samtidigt lyfts medvetenheten fram att med åren och årtiondena som går, så rycker den slutliga ödestimman närmre. också hypokondriker får sina sjukdomar till slut... Det gäller att förena dagens, närvarons glädje med vissheten att bäras av tidens våg.

Som vanligt har Rilke uttryckt det oerhört pregnant , i den åttonde Duinoelegin : " Så lever vi och tar ständigt avsked." " so leben wir und nehmen immer Abschied".

Midsommar och historia

Skönt att denna midsommarhelg nu är över ! Den börjar utkonkurrera julen i att stänga det mesta i dagarna tre. På annadagen brukar ju reorna komma i gång, men inte nåt sånt nu inte. Gatubilden är också interessant: de glesa skarorna domineras av invandrare och ungdomar, medelålders och äldre har försett sig med lantställen. Vardag i morgon.

Då det är snart sjuttio år sedan operation Barbarossa drog igång klockan 03.15, det för alla förödande tyska fälttåget mot Sovjetunionen. En vecka innan hade tiotusentals ester, letter och litauer deporterats till Gulag, en händelse som i den övriga världen knappt noterades, bl.a i ljuset av vad som skulle komma veckan efter. I Sverige fick vi midsommarkrisen.

Och i år - den 23 augusti - är det sjuttioårsdag av Molotov-Ribbentroppakten , viktigt att minnas nu när Sverige fullständigt avrustar. Det förgångna kastar långa skuggor, men man ser dem inte här...

...som fastnar i mustaschen....

Var ligger Bjursätra ? Undrar just efter att ha sett namnet flera gånger i T-banan. Bostadsrätter utmånglas. Inte interesserad. Men var ligger det ? Ett Googletryck bort förstås, men det får anstå.

Himlen lågt i tak igen. Det blir inget Hågelby för mig i detta läge utan jag hoppas på Skansen midsommarafton så som jag dansat de senaste 4-5 åren. På tisdag bär det av till Gotland. Jag är lite kluvnare än tidigare inför att tillbringa fem veckor där. Inte bara beroende på att det är en så dansgles ö utan för att jag nu åker utan att ha en lång, seg och delvis vantrivselfylld arbetsvår bakom mig. Då var det en fröjd att kunna sova ut, läsa dagstidningar och låta dagarna rulla som långsamma foror över landskapet. Nu är jag redan väl försedd med detta. Vad skall jag då hitta på ? Det är många övre medelålders , gråhåriga och överseriösa stockholmsakademiker i psykiatri- och psykologbranshen därnere på Sudret på somrarna . Jag har svårt i deras sällskap, det skall vara på vissa sätt, vissa saker skall man prisa och andra beskärma sig över på ett synnerligen PK-mässigt sätt. Ett spel med sociala markörer till stora delar. Och den där lättrosa vänsterbakgrunden från 68, förljugen. Guskelov finns blixtschackspelarna från ön att ty mig till. Och kanske någon annan gemenskap därtill.

Till mina glesa ( fullt begripligt ) läsare önskar jag härmed en trevlig midsommarhelg !

Dagarnas skum

I går kväll när jag hade stigit av djurgårdsfärjan efter att ha dansat på Gröna Lund, tog jag hissen upp till Gondolens restaurang för att sedan lite snabbare komma hem över gångbron till Mosebacke torg. Utanför Gondolen sorlade det på engelska och svenska och jag fick en s.k. flashback. Jag mindes ett antal besök däruppe i olika tjänsterepresentationer, flera gånger med engelsktalande besökare, arbetssökande och andra. Hur oerhört fjärran och ovidkommande det kändes ! Levde jag verkligen det där livet ? Deltog jag i det ? Sen dog den intensiva minneskänslan bort.

Jag har inte skrivit här på långliga tider, jag vet. Det känns svårt att hitta form och mottagare. När jag följt några bra bloggar på sistone: "På jakt med Puman" och " Livsdans" så utmärker de sig bl.a genom sin närmast dagbokslika karaktär och är ofta kryddade med bilder. Där saknar jag tekniken, men det är också svårt att dra den där viktiga linjen mellan privat och offentligt och ändå inte rada upp vardagens trivialiteter på ett oaptitligt sätt. Det förmår dessa två unga, dansanta kvinnor. Nu har ju tyvärr Peter Englund bestämt sig för att lägga ner sin blogg, så ett tomrum uppstår ju...

Osvuret är bäst, men kommmer jag igång med skrivandet kanske jag tar upp en tråd som upphört med Englund : Rainer Maria Rilke, synnerligen anakronistisk kan tyckas, men mycket, mycket stor.