Gotlandiana mm.

Flyttfågelssträcken stannar till lite kort här på Gotland. Det är fågelrikt just nu. Här nere komer jag ofta ner till havet och kan stå länge och betrakta det. Hur det slår in, skummar och sjunker undan ,slår in, skummar och sjunker undan. Mare meditatio.

Men ibland betraktar jag synranden bortom vilken Estland och Lettland ligger. Därifrån kom de, båtarna med våra flyktingar i tiotusental hösten 1944. Undan den terror som röda armén spred. De urskillningslösa morden, våldtäkterna, byarna som sattes i brand. Det som Moskva kallade "befrielsen från fascisterna". Dock, i två-tre dagar vajade den estniska fanan på Långe Herman i Tallinn. Under Otto Tiefs, korta, men folkrättsligt så viktiga regeringstid. Genom dess efemära existens var det lättare att hävda att Estland varit ockuperat 1940-1990 och att det Estland som etablerades som självständig stat var en fortsättning på Estland från 1939 !

Ytterligare en detalj. Det är föga känt att de båtar som de baltiska flyktingarna kom i :fiskebåtar mestadels, men också andra privatägda flytetyg, samtliga utlämnades på begäran av Moskva till Sovjetunionen. Detta efter att de i många fall reparerats på varv på Gotland. Rysk militär marscherade i Slite och kontrollerade . Och, om jag inte missminner mig avgick landsfiskalen i protest.

Nu vill Ryssland dra en gasledning i havet utanför Gotland. För att tillvarata sin säkerhet och sina intressen kan väl en rysk truppförläggning i Slite tänkas nu med ? I varje fall finns ingen svensk militär på ön som kan förhindra det...

Men löven lyser mer om mer gula och en envis vind blåser från havet. Jag skall läsa Tranströmers " Östersjöar" tror jag, han uttrycker ju så mycket om detta hav. Det nöter och nöter på raukarna som löses upp i vattnet. Ett berg löses upp och vaggas i djupens inre.